Vårkänslor

Hur härlig är inte våren? Nedan har jag lagt in mina senast vårbilder

En vårig Roså
En vårglad Snärtan
Grannen gigantiska våristapp
..och en fisrumpa..eller en trädgårdsattiralj

Länge sedan nu

Så här glad är Hera inför våren och skaren som hon kan dampa obehindrat på..

Våren har anlänt i norr..kanske för att stanna eller för att luras lite..ska i alla fall vänta med att sätta min älskade fröer för tidigt..ska ju dessutom
sticka utomlands från den 31 maj till 21 juni...

Lite groggy är jag fortfarande efter min operation..på fredagskvällen..men jag har många som tar hand om mej ...både matte och kissarna..kolla in min nya REN filt, fin va!!! eller...

Vad vore livet utan kissarna...










Mot natten började kroppen återgå till sina normala ställning...
















Morgonen efter var jag redo för lite rådjursjakt...det doftade så gott i skogen och jag kunde inte låta bli att spana..och till slut..












..och till slut hoppade dom fram....
bara för att försvinna in i dom djupa skogarna..och promenaden fortsatte nu kopplad...matte är en riktig glädjedödare ibland..fast bara ibland...

Jag visste väl det...

Jag har alltid undrat varför jag trivs bättre med mina djur än mina vänner...men hösten 2008 fick jag det riktigt bekräftat...Jag diagnostiserades som en fungerande Borderline..
En sån där människa ni vet som alltid följt med strömmen och aldrig tordats stå för sina åsikter inför andra, aldrig vetat vad själv velat, känt eller tyckt om...

Levt i gränslandet...ytlig har varit mitt mellannamn...

Då har det varit enkelt att vara singel och bara leva med mina djur som familj...dom har aldrig gett mig samvetskval, inte heller gett mig kritik (vilket kanske skulle vara bra) ur deras synvinkel förståss :-)

Har alltid kunnat vandra med dom ute i skogen under tystnad...aldrig känt mig tvungen att konversera...kunnat vara lite udda, men ändå omtyckt

Naturligtvis värderar jag att bli omtyckt av min familj och mina vänner högre, men mina vänner har alltid fått stå åt sidan och aldrig kunnat bilda sig en uppfattning om mej, i värsta fall har dom feltolkat mej, så det är kanske ett orättvist påståeende av mig...men så har det varit..

Djur är rehabiliterande. Dem borde introduseras i största möjliga mån inom vård och omsorg, fängelse och boende i alla former


Tyvärr så är många allergiska och det är ju därför det är begränsat. Men jag tror att många inte har prövat på denna alternativa behandlingsmetod


Det finns ju tack och lov andra rehabiliterande saker för dom som inte tål djur...men jag tror inte att man har ställt dessa två saker mot varandra, inte ens tänkt tanken

Jag är uppvuxen med katter och hundar så därför har dom alltid funnits i min närhet

Katterna har var för sig var sin egenskap

Reidar: God lyssnare, pratar högt med mej, håller mina ögonfransar rena Väntar på sin tur vid matskålen

Använder sina tassar till att kramas
Vikt: 5kg

Beylis: Gillar att ligga i mitt knä. Kryper gärna ner under täcket

Hälsar mej alltid godmorgon när vi vaknar. Följer mej till badrummet och väntar utanför duschen. Gillar att lura bakom något...
Gillar att prata med svansen och visar gärna sitt tycke

Vikt: 3,5kg

Mimmi: Faktiskt en pojke...Detta är coola kissen

Följer med på promenad oavsett hur lång den är. Lyssnar..

Gillar mitt knä framför TV:n
Visar hur mycket han tycker om mig
Vikt: 4kg

Hera: Den som satt mest prägel på hemmet det sista året

Tack vare henne så har jag tagit mej ut..finns ju inte många alternativ om

man nu inte försöker att få en hund att gå på kattlåda :-)

Kramas, ligger sked, pussas...finns alltid när jag är ledsen eller glad
Gillar att dampa när hon är glad

Vikt: 30kg